Häpp, det blev en ledig Söndag tillgänglig, och vi tog det snabba beslutet att göra ett besök på
Jockes hemmaplan och springa ett
Trail Tour-lopp som vi båda faktiskt hittills har missat. Efter en sen uppesittarkväll i jakt på platser i nästa års
Kullaman så blev det några få timmars attacksömn innan klockan ringde och vi packade in oss i bilen för en härlig dagsutflykt.
September visade upp en vackert solig, blåsig dag och bjöd också på en spännande överraskning, i form av en stor vattenläcka i start- och målområdet nedanför Vilsta-backen i
Eskilstuna. Väl framme efteranmälde vi oss till loppet och hängde en stund med de välkända Trail Tour-ansiktena (bl a härliga, pratglada
Miranda Kvist), innan vi mötte upp hos svärföräldrarna och laddade en dryg timme. På med löpkläder och ut i blåsten och solskenet för uppvärmning, och snart blev vi ivägsläppta ut på mitt för året hittills kortaste löp-lopp.
De två första kilometrarna utnyttjade den närbelägna kuperingen, och ledde först uppför en pulkabacke, in genom skogen för att runda ned till botten av skidbacken, och sedan upp igen, denna gång i mountainbike-spåren som snirklade sig upp lite mer än halvvägs i backen. Ner igen, genom start/målområdet och ut på den följande 8 km långa slingan i den sköna Sörmländska naturen. Eftersom jag de senaste åren hängt en del i Eskilstuna och Vilsta, så kände jag igen mycket av stigarna, och framförallt kunde jag njuta hejdlöst av att känna igen det härliga underlaget, som blandar klippor/sten, rötter, mjuk studsande mossa och grus. Banan bjöd på en relativt snabb och lättsprungen mil, efter de första backarna ganska lite kupering, med korta besök på grusväg, men främst långa, sköna turer på fina, tekniska stigar.
 |
| Jocke, som älgade in på en 5e plats |
Jag satsade på att springa snabbt detta lopp. Jag gjorde en jämförelse med mitt senaste 10 km trail-lopp, som jag sprang på 1,10, och kunde ligga på på ett helt annat sätt i år. Känslan av att springa förra årets distans (runt milen) efter en säsong med längre lopp var riktigt rolig, milen kändes kort, jag hade en bra känsla för hur jag skulle planera min energi, och kunde trycka på nära maxgränsen hela vägen till målet. Det var en fin tur och jag kom i mål på lagoma 1,06.
Vi avslutade besöket med en fantastisk middag tillsammans med Kicki och Niklas, och puttrade sedan hemåt igen. En galet bra ledig Söndag!
Jag har nu avslutat mitt experiment med 5:2-fasta, och ska äta "som vanligt" i en vecka innan jag slutväger och -mäter mig. Ett blogginlägg kommer om hur jag tänker om detta sätt att äta!
Kram,
Annica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar