Träningsläger i Sälen!

Äntligen kommer rapporten från förra helgens härliga löpäventyr! Veckan har varit fullt ös medvetslös, innehållande jobb, träning, matexperiment, bus och mys, men nu har jag till slut landat för en lugn kväll på egen hand, och planerar att ägna den helhjärtat åt blogg, bok och vakt av öppnandet av anmälan till 2014 års mycket efterlängtade Kullaman. Men, detta inlägg ska ju inte handla om nu, utan om då, så här kommer det!

Eftersom ett inplanerat träningsläger blev inställt på grund av för lågt deltagande så lyftes frågan att sticka iväg över helgen för att göra ett eget träningsläger i de ljuvliga omgivningar som vi har turen att kunna hitta mindre än 3 timmar bort. Diskuterat och bestämt packade vi så in oss i bilen (varför blir alltid bilen full så fort man åker någonstans? Vems är alla prylar??) och styrde kosan norrut. Med ett kort fikastopp hos världens bästa syster i ett sommarsoligt Mora styrde vi vidare mot Sälen, förbi Högfjällshotellet, passerade Stöten och kom till slut fram till vårt läger för helgen, ett trevligt men för tillfället lite ödsligt vandrarhem i Gräsheden.

 Vi ägnade resten av kvällen åt att ladda energi, se oss omkring på de allra närmaste stigarna, och tidigt skutta i säng för en härlig träningsenergi för Lördagens planerade pass. Efter en skön frukost packade vi så in oss, lite extra energi och vätska och skovalet för dagen i  bilen och körde den korta sträckan tillbaka mot Stöten för att möta upp Kungsleden. Planen var långpass i lagom tempo för att se oss omkring och stämma av formen, och vi satte upp en maklig takt i den ständigt uppåtlutande, vackra naturen.

Solen värmde i nacken, fantastiska vyer mötte ögonen så fort man såg upp och underlaget bjöd på allt ifrån hård grusväg, till grisiga skoterspår, myr, och fantastisk, ljuvlig stig. Efter en storslagen paus och energiladdning uppe på ett fjäll vände vi kosan nedåt, och kunde plötsligt trycka på med farten, och skrattande och busande tog vi oss ned tillbaka till bilen. All and all ca 3 timmars löpnjutning i underbar miljö.

 Vi följde upp med en rejäl lunch och en stunds häng i solen med en bok (semester for real), innan vi laddade för nästa äventyr. Denna gång styrde vi mot Stöten för ett backpass i något av en favoritterräng, nämligen uppför, med blicken på toppstugan i lämplig svartmarkerad slalombacke. Jag kände mig oförskämt pigg trots morgonens timmar i rörelse, och kubbade på uppåt i korta snuttar, med pauser för att njuta av utsikten, hämta andan, och knäppa foton på Jocke, som sprang lite längre och mer utmanande än mig.

Stannade till på toppen för att dricka och hänga en stund, och vände sedan blicken nedåt (röd backe denna gången), och jag passade på att göra lite knäböjshopp och baklängeslöp på vägen nedåt. Sedan tog dock dagen ut sin rätt, och jag bara myste på i långsamt mak och gav efter för den ständiga lockelsen att plocka några av de fantastiska blåbär och hallon som fanns överallt längs löpsträckorna under helgen. 2 timmar efter att vi börjat nöjde vi oss och puttrade efter lite ärenden tillbaka mot Gräsheden för middag, bastumys och ännu en tidig sänggång.

Dag 3, sista dagen på vår träningshelg, åkte vi tillbaka mot Sälen för att stanna till på Sälfjällstorget och göra ännu ett efterlängtat löppass. Uppför samma skidbacke som vi sprang för snart ett år sedan, och kommer springa igen om mindre än en månad, och ut på fjället längs knöggliga, tekniska skoterspår. Det blev en form av intervallöpning, springa fort i svår terräng, stanna, titta på utsikten, gå, springa igen och så vidare framåt. Vädret bjöd på ännu en fantastiskt solig dag och Jocke och jag njöt storslaget av löpupplevelsen ihop. Efter en riktigt härlig nedförslöpa nedför samma stig som vi tagit upp styrde vi kosan hemåt, till bredden påfyllda med löpenergi, endorfiner och solsken.

 Så ska en ledig helg tas!
Kram,
Annica

Ps. Läs mer om vår träningshelg här, här och här !

Mellanspel

Ja, livet rullar på, sommaren fortsätter att bjuda på solsken, svettfläckar och njutningsfulla träningstimmar och rutinerna börjar så sakteliga smyga sig på igen efter semestertiderna. Senaste veckan ägnades åt jobb, träningsmys både hemma, på gymet, i skogen och i poolen och avslutades i stor stil i ännu en festdag i kärlekens tecken, när jag fick äran att vara en del av Sara och Jonas efterlängtade bröllop. Lite lulligt blev det framåt kvällen, så resten av helgen blev vigd åt soffmys, Resorb och bakismat. Tack så mycket alla härliga människor!

Ny vecka, nya tag, och jag började veckan med ännu en fastedag. Lite mer än halvvägs genom mitt projekt bjöd också på lite resultatkoll, dock med misstänkt missvisande resultat. Testet fortsätter dock, det känns bra och jag börjar få rutin i både fasta och ätardagar. Eventuellt så har jag varit lite för nyttig och ordentlig under dagarna emellan, vilket gav upphov till en riktigt tung och trött fastedag i Torsdags. Helgens rejäla energipåfyllning gav en pigg och produktiv dag igår. Experimentera mera!

Laddar för en riktig äventyrshelg tillsammans med Jocke, då svagheter ska övas upp och försprång ska skaffas inför kommande lopp. Peppade ut mig själv på en njutrunda idag, som trots tunga lungor bjöd på stora löpleenden i milt, lagom varmt solsken och underbara stigar kantade av svamp och blåbär. Känner mig lite småruggig, och satsar därför på näringsrik mat och snäll träning i ett par dagar. Nu kommer hösten smygande så smått, med alla sina utmaningar, men också med lite mer rutiner och chanser att drömma och planera för kommande veckor. Extra ser jag fram emot en nybildad tradition och favorit i form av Salomon Trail Tour Sälen, följt av ett nytt, lerigt äventyr i form av Tjurruset, och en galet peppig konsert med härliga, galna Gogol Bordello.

Vad gör du i höst?
Kram,
Annica

Påhejar-rollen

Ångaloppet 2013 skulle gå av stapeln, och än en gång befann jag mig tyvärr inte på startlistorna. Förra året ägnade jag mig åt helt annat och detta år togs beslutet baserat på tanken att ägna säsongen mer åt träningsglädje och förbättring, än stora läskiga utmaningar. Några som däremot med glädje antog utmaningen var det fantastiskt revansch-sugna laget Team Soleus och Tensor Fascia Latae, och jag tilldelades påhejar/fotograf/stolt flickvän-rollen.

Det visade sig bli en ljuvlig dag i fina omgivningar, med soligt skönt väder och många starka kämpar att titta, och heja på. Galet sugen på att vara med beskriver inte ens nära känslan när alla kutade iväg, peppiga, pigga och glada. Samma känsla kvarstod och förstärktes när lagen drygt 2 timmar senare började droppa in i målet. Nästa år blir det swim/run för mig. Behöver en lagkamrat!

Jocke och Niklas tog en finfin revansch med en 30 minuter bättre tid än förra året och peppen fullkomligt lysande ut ögonen när de sprang i mål efter 3 timmar och 22 minuter. Ett superfint och bra arrangerat lopp, dock lite svårtillgängligt för oss som ville följa deltagarna med kamera men utan båt.

Fastan i torsdags visade sig resten av veckan i en (till min stora förvåning) aning mindre matlust, känslan av att ha krymt magsäcken en del, som fått mig att tänka efter med portionsstorleken. Inget dåligt i det, så jag kör på och är idag snart halvvägs genom fastedag nr 2. Idag valde jag en annan taktik och tuggade i mig ägg, blåbär och fil (ca 180 kcal) till sen frukost, och kommer satsa mina resterande kcal på en rejäl tonfisksallad framåt kvällen. För att gå och lägga sig tokhungrig - det var inte alls roligt.

Kram,
Annica

Punka - Hurra!

Hade en sådan där dag igår. Lite sen till jobbet, kommer ut till cykelstället - tokpunka. Hej och hå. Tog mig ändå till jobbet, hade en lång dag med mycket att göra. Hem och ladda om. Det blev inte många knop gjorda rent fysiskt, men däremot mentalt. Det gäller som att komma på sig själv. Springa om hjärnan, som gärna tar sats och kastar sig in i alla "typiskt, blä för den här dagen"-tankar. Det gjorde jag!

Snörade på löpskor och sprang till jobbet för kvällens pass. Hade största leendet på mig hela timmen, och hela vägen hem. Som självklart inte kunde hålla sig längs grusvägen på vägen hem. Häpp, ut i blåbärsriset! Livskvalité, och en galen massa mer härlig energi resten av kvällen!

 Idag ägnar jag mig åt ett planerat litet experiment. Efter att ha fått frågan från en kund, och sett den här dokumentären, så blev jag sugen på att testa. Jag gör så. Inom det här häftiga yrket så ställs man ju dag ut och dag in inför nya frågor och utmaningar. Glädjen i att få jobba med människor, ingen dag blir den andra lik, någonsin. Och jag känner gärna på dieter och modefenomen för att själv bilda mig en åsikt. Hur känns det med LCHF? Hur fungerar det att bli vegetarian? Jag svarar ju alltid för mig själv och min egen upplevelse, men det känns lättare att argumentera och förklara utifrån en känsla, hellre än en uppfattning baserad på det jag läst/hört/sett.

Kritisk som jag är och är upplärd, så finns det många frågetecken i den ovan nämnda dokumentären, som för en nyfiken insatt bara nästan skrapar ytan på det den tar upp. Men, eftersom detta fick genomslagskraft (läste till och med om det på aftonbladet idag) så vill jag vara med. Det går ju alltid att pröva! Min upplevelse hittills (första fastedagen någonsin!) är väl med få ord beskriven som hungrig och trött, men jag lägger också på minnet den hur vansinnigt gott mitt enda mål mat smakade idag, och känslan av energi som fanns de efterföljande timmarna. Nu har jag kraschlandat i soffan och planerar att stanna här med en kopp te och en del självömkan över mitt värkande huvud och min kurrande mage. Mer rapport inom kort!

Happy days!
Kram,
Annica

Mer träning - Mer filosofi!

Tack ! Tack alla fantastiska härliga människor som har gett feedback på det senaste inlägget. Som har sagt mig hur modig jag är, hur mycket ni känt igen er, gett mig av era egna historier. Det betyder mycket att få beröm, ännu mer att få höra att jag berör med min historia och mina tankar.

Jag ska fortsätta filosofera här på bloggen. Sanningen är den att jag skriver här mycket för min egen skull. Det var skönt att sätta lite ord på tankar som kanske inte helt synligt fanns på insidan innan. Att inse att slutsatsen på mina stundtals mörka funderingar om kroppsuppfattning och vikt trots allt är sköna känslor som stolthet och glädje. Det är bra. Jag passar på att ännu en gång tipsa här på bloggen om min husguru och favoritfilosof (eller en av top 3 i alla fall) i form av den här länken . Det är ett sommarprat från 2008 och kommer vara 60 väl spenderade minuter. Lyssna på löprundan eller promenaden eller bara på hemmaplan. Många härliga och träffande ord om lycka som grundprogram och standard som förhållningssätt.

Träningsmässigt då hallå träningsbloggerskan?
Jo! Första jobb-veckan efter semestern förväntade jag mig inga enorma prestationer av mig själv, det tar trots allt både tid och kraft att hitta tillbaka till rutiner och tidiga mornar. Men! Träningsglädjen och energin har följt med mig sedan laddningen förra veckan, och det har blivit både massor av rena glädjepass, och mer genomtänkta kvalitetspass. Löpintervaller, HIT-pass, en timme som stepinstruktör och en halvtimmes fullkomlig löplycka på stigar i skymmningen en regnig tisdagskväll ihop med Jocke har blandats med ett tungt överkroppspass på gymet, lugna rörlighetspass och träning, träning, träning på ett litet sidoprojekt jag har lagt mig till med.

 

Igår gav en orolig och frusen nattsömn upphov till en liten, liten halsont och sliten känsla i både kropp och lungor, så det blev en stillsam fredag och lite extra smart energi till mellanmål och middag. I morse vaknade jag pigg, fräsch och glad igen, och har därför just kommit hem från en dryg timmes lugn lek i skogen. Ville vara lite försiktig med tanke på förkylningsvarningflaggorna igår, så det blev ett lugnt tempo och fokus på upptäckarbus istället. Massor av nya stigar, orientering och en hel del "rakt ut i blåbärsriset" kändes lagom i rekordvärmen, och nu planerar jag ett längre yogapass för att vara tillbaka i full form i morgon igen!

Kram,
Annica