måndag 3 februari 2014

I've had a Blast

Hej på er alla text-törstande!
Här var det dåligt med aktivitet på mer än ett sätt, ett faktum som konstaterades efter ett Januari som mest handlat om att hitta tillbaka till stigen framåt, låta det mentala arbetet ta sin tid och träna det som hunnits med och känts bra. Avslutade Januari med att bli liggande med en stadig förkylning i en vecka, så träningspeppiga blogginlägg fick helt enkelt vänta.

Tills nu, ungefär!
The Nike Blast. Min julklapp för året från Jocke. De två första dagarna i Februari skulle därför fyllas på med all träningspepp som står att finna i form av pass på rockkonsert-vis, nya spännande träningsformer och galet inspirerande instruktörer och föreläsare. Såja! Globen fylldes för en helg med träningsglada människor och peppig musik, och träningsglädjen fullkomligt sprutade ur öronen.


Tre av de absoluta höjdpunkterna för helgen blev först The handstand experience, som helt enkelt gick ut på att på 45 minuter få alla att stå på händerna. Något som också lyckades, med hjälp av diverse övningar och inspiration från instruktören Yuval Ayalon. Jag, som kommit upp förut med stöd av en vägg, fick massor av bra tips om hur jag ska komma upp med benen lite smidigare, hur jag kan hjälpa andra enklare, och hur jag ska jobba för att hitta balansen. Grymt bra!

Sedan följde hela helgens absoluta höjdpunkt. Efter att ha släpat en mycket motvillig kropp ur sängen och med 6 rejäla träningspass i färskt minne (Träningsvärk deluxe!) så befann jag mig tillbaka på golvet för nästa utmaning. Ruffie Roughness. Jag lovar. HELT VANSINNIGT UNDERBART BRA! Obeskrivligt härlig träning. Musse Hasselvalls översättning av potentiellt läskig fighterträning till en ljuvligt jobbig gruppträningsform, där styrka, kampteknik och brottning blandas. Bara. Bäst.

Hamnade sedan in på Tanja Djevelics föreläsning "How to be a unicorn". En härligt inspirerande kvinna, och en skön feelgoodföreläsning om att bara slappna av, vara sig själv och skratta mer.

All and all så är jag nu tillbaka i Falun, och har efter 10,5 timmars sömn, en balja kaffe och ett litet simpass äntligen börjat kunna röra kroppen på ett accepterbart sätt igen för en annan 24-åring. Träningsvärken sitter rejält på alla möjliga och omöjliga ställen, men det gör å andra sidan träningspeppen också. Mer rolig träning åt folket!

Peppkramar,
Annica

måndag 20 januari 2014

Rutiner

Jaa, Januari fortsätter att rulla på, och rutinerna lyser med sin frånvaro. Detta är ju dock inte någonting nödvändigtvis negativt, men jag börjar sakna att ha lite översikt. Jag vilar dock lite i känslan av att sakna träningsschemat, och passar på att njuta fullt ut av de pass som blir av. Bland annat blev det en sväng i poolen 2 dagar förra veckan, någonting jag även planerar denna vecka. Det har känts bra att vara i vattnet igen, men oj vad jag har tappat vattenvana. Bra att vara på g med det, mer simning kommer det ju bli i år!

Livet är i största allmänhet lite rörigt just nu, med jobbplanering och resplaner till både höger och vänster. En härlig vecka på hästryggen i Mallorca är bokad och klar, liksom ett litet äventyr som väntar veckan efter detta äventyr. :D Jag står tryggt och stadigt i mitten av detta blåsväder, och passar på att hinna sova gott, äta bra, kramas med härliga människor och i största allmänhet fylla på med energi. Insikten liksom bara kom. Det där att om jag inte kan kontrollera det omkring mig, få ordning genom att tvinga in pusselbitar som inte passar ihop. Då går det bra att bara vara så bra jag kan vara. Och sen släppa kontrollen. Det löser sig.

En läxa som ofta återkommer. Det där att jag inte riktigt måste styra världen, utan att jag kan börja med att bara vara. Så löser det sig. Alltid.
Kram på er!
Annica

fredag 3 januari 2014

Hej 2014!

Blogginlägg nummer 101 här på bloggen, nytt år och nya äventyr. Ännu ett fantastiskt intensivt och härligt år i bagaget, och 2014 är redan i full gång att fylla kalendern med grymma upplevelser. Jag har rivstartat året med 3 träningspass på de 3 första dagarna, en vana jag tänkte försöka hålla i så länge som bara möjligt. Det känns tydligt i kroppen både att rutiner har saknats i ett par veckor, och att jag fortfarande återhämtar mig från en liten stressförkylning som hälsade på någongång mellan alla ljuvliga stunder med vänner och familj under jul, mellandagar och nyår. Det kändes dock som en revansch på denna tillfälliga hängighet att vakna på nyårsdagen pigg och fräsch (och inte så bakfull som jag kanske hade planerat att bli om jag hade varit frisk under nyårsfesten). Så träning fick det bli, och det har hållt i sig!



Månadens utmaning är att under Januari månad, stå i plankan minst 60 sekunder om dagen i minst 20 dagar.


Träningsschemafliken kommer få en uppdatering så fort mina planer blir organiserade nog för att fästa ned på papper. Det är en dag i taget-principen som gäller, när jobb och resor nu har stakat ut ungefär hur veckorna ser ut fram emot påsk. Så jag finurlar och planerar på vilka strategier jag kan lägga mig till med för att hålla stressnivåer nere, energin uppe och träningsrutinerna igång. Faktiskt väldigt mysigt att gå omkring och fundera på! "Hur gör jag för att jag ska må så galet bra som jag vill?"

Stora kramar,
Annica

onsdag 25 december 2013

Året 2013

Tänk vad tiden går. ännu ett år har passerat, med alla sina upplevelser, minnen och träningstimmar. På ett år har jag deltagit i 10 lopp, och på fötter, hjul och i vattnet tagit mig 268 km. Lite längre än bilvägen från Falun till Grums. Coolt.







Jag är stolt över en tävlingssäsong med träningsglädje som ledord. Att jag har växt med varje utmaning, njutit av turerna, seglat på framgångarna. 

Jag tar med mig alla fina naturupplevelser, från de där få men härliga träningspassen i vintras, till känslan av att köra våren till mötes och springa genom hav av vitsippor i både mörker och ljus under Kullamannen. Att springa och cykla in sommaren under en och samma intensiva helg. Alla ljuvliga pass på land, hästryggar och i vattnet under sommarens busiga väderomslag. Att säga hejdå till sommaren under långa, sköna löppass med Jocke, ensamma i skogarna runt Stöten. Att hälsa hösten välkommen genom att med jubel i själen springa om ett lopp som aldrig slutar ge av sina fantastiska vyer (och den där konstiga after-run-festen vi råkade bli en liten, liten del av). Att bada lerbad i Oktober. Och hålla träningsrutinerna igång i nya omgivningar, ju mer vintern kröp närmare.





Tack också till alla härliga människor som gör livet komplett (Såklart också alla ni som inte fastnat på bild!)!


År 2014 är ett spännande år, redan innan det har börjat. Lopp är bokade, utmaningar satta, upplevelser planerade. Träningsglädjen tar jag med mig. Och Kärleken.

Kram på er och tack för ett fantastiskt år!
Annica