onsdag 25 december 2013

Året 2013

Tänk vad tiden går. ännu ett år har passerat, med alla sina upplevelser, minnen och träningstimmar. På ett år har jag deltagit i 10 lopp, och på fötter, hjul och i vattnet tagit mig 268 km. Lite längre än bilvägen från Falun till Grums. Coolt.







Jag är stolt över en tävlingssäsong med träningsglädje som ledord. Att jag har växt med varje utmaning, njutit av turerna, seglat på framgångarna. 

Jag tar med mig alla fina naturupplevelser, från de där få men härliga träningspassen i vintras, till känslan av att köra våren till mötes och springa genom hav av vitsippor i både mörker och ljus under Kullamannen. Att springa och cykla in sommaren under en och samma intensiva helg. Alla ljuvliga pass på land, hästryggar och i vattnet under sommarens busiga väderomslag. Att säga hejdå till sommaren under långa, sköna löppass med Jocke, ensamma i skogarna runt Stöten. Att hälsa hösten välkommen genom att med jubel i själen springa om ett lopp som aldrig slutar ge av sina fantastiska vyer (och den där konstiga after-run-festen vi råkade bli en liten, liten del av). Att bada lerbad i Oktober. Och hålla träningsrutinerna igång i nya omgivningar, ju mer vintern kröp närmare.





Tack också till alla härliga människor som gör livet komplett (Såklart också alla ni som inte fastnat på bild!)!


År 2014 är ett spännande år, redan innan det har börjat. Lopp är bokade, utmaningar satta, upplevelser planerade. Träningsglädjen tar jag med mig. Och Kärleken.

Kram på er och tack för ett fantastiskt år!
Annica

tisdag 17 december 2013

dagarna i december

Har hittills varit underbara, jobbiga, intensiva, galna, förvirrade och härliga. Dock inte så svettiga som en träningsnörd kan önska. Mitt träningsschema som kändes så avskalat när det planerades, visade sig behöva ytterligare avskalningar, och jag har knappast tittat på schemat alls under de senaste veckorna. Istället har det blivit någon dags vila för mycket, galen träningspepp när jag väl kommit iväg, vilket resulterat i lika galen träningsvärk och efterföljande vilodagar för att hålla. Att gå på känsla och vilja är bra när stressen ansamlas, så länge träningen blir av!


Tankar på framtid och planering kommer smygande, som alltid i december, och jag har tagit några viktiga steg för att fortsätta framåt i utvecklingen. Träningen nästa år är en njutning att gå omkring och finurla på, redan många spännande lopp inbokade i kalendern, och ta med all glad och skön träningsenergi som jag har skapat under årets glädjeinriktade träning in i 2014 års blanka, oplanerade dagar (Eller ja, hehe, är det någon mer än jag som har blivit uppbokad ungefär alla helger fram till påsk?). En liten årsåterblick är på g här på bloggen, och jag går även i tankarna om att göra en liten anpassning av innehållet inför kommande år. Vi får se helt enkelt!

Denna vecka har börjat ganska bra på träningsfronten, med en riktigt skön träningsvärk i svanken efter ett rejält marklyftpass med Erika i lördags, som mjukades upp med hjälp av lite pinnövningar, balansträning och en AMRAP (as many rounds as possible) cirkel med hela kroppen som fokus. Idag planeras ett dopp i poolen och sedan är det dubbelpass på g med både step och puls-avslutning för denna termin.

Planeringen för årets traditionsenliga familjestafett på Julafton börjar så smått ta form. Det gäller ju att anpassa sig något till att alla familjemedlemmar ska få tävla på ungefär samma villkor, trots åldersskillnader och träningsnörderi. Jag försöker samla familjens år till en liten tävling, som förra året blev en spännande stafett där allt ifrån längdskidåkning och löpning, till skruviskruvning och förbandsläggning ingick. För ett år sedan stod jag som storslagen vinnare efter en rafflande final mot käraste storasyster. Detta år tror jag dock att pappa kan ha en stor chans att ta hem, om inte förstaplatsen, så i alla fall en av topplaceringarna. Motion på Julafton är nog en av de skönaste traditionerna jag vet. Tänk att få svettas ut rejält innan man sjunker ner framför mat, mys och godis. Att säga att denna lilla tävling inte är på blodigt allvar skulle eventuellt kunna räknas som en sanning med modifikation, då alla i familjen, om än vissa mer än andra, får ganska rejäla tävlingshorn när det gäller. Så galet roligt!

Njut och var närvarande!
Kram,
Annica