Påhejar-rollen

Ångaloppet 2013 skulle gå av stapeln, och än en gång befann jag mig tyvärr inte på startlistorna. Förra året ägnade jag mig åt helt annat och detta år togs beslutet baserat på tanken att ägna säsongen mer åt träningsglädje och förbättring, än stora läskiga utmaningar. Några som däremot med glädje antog utmaningen var det fantastiskt revansch-sugna laget Team Soleus och Tensor Fascia Latae, och jag tilldelades påhejar/fotograf/stolt flickvän-rollen.

Det visade sig bli en ljuvlig dag i fina omgivningar, med soligt skönt väder och många starka kämpar att titta, och heja på. Galet sugen på att vara med beskriver inte ens nära känslan när alla kutade iväg, peppiga, pigga och glada. Samma känsla kvarstod och förstärktes när lagen drygt 2 timmar senare började droppa in i målet. Nästa år blir det swim/run för mig. Behöver en lagkamrat!

Jocke och Niklas tog en finfin revansch med en 30 minuter bättre tid än förra året och peppen fullkomligt lysande ut ögonen när de sprang i mål efter 3 timmar och 22 minuter. Ett superfint och bra arrangerat lopp, dock lite svårtillgängligt för oss som ville följa deltagarna med kamera men utan båt.

Fastan i torsdags visade sig resten av veckan i en (till min stora förvåning) aning mindre matlust, känslan av att ha krymt magsäcken en del, som fått mig att tänka efter med portionsstorleken. Inget dåligt i det, så jag kör på och är idag snart halvvägs genom fastedag nr 2. Idag valde jag en annan taktik och tuggade i mig ägg, blåbär och fil (ca 180 kcal) till sen frukost, och kommer satsa mina resterande kcal på en rejäl tonfisksallad framåt kvällen. För att gå och lägga sig tokhungrig - det var inte alls roligt.

Kram,
Annica