Fortsätter som utlovat med en efterlängtad rapport från tisdagens clinic på KRK. Patrik Kittel, känd genom sina finfina prestationer på hästryggen i bland annat OS och EM, kom till Karlstad för att (med hans ungefärliga ord såsom jag minns dem från radionyheterna som följde på onsdagen) sprida och inspirera med sin bild av ridningen, och därmed locka fram fler, och bättre ryttare i framtiden.
Inför fullsatta läktare fick 4 ekipage visa upp sig, och få tips och trix på hur de skulle jobba vidare, innan Patrik själv hoppade upp på en lånad häst och visade upp ännu mer magiskt härlig ridning. Det var fantastiskt roligt att se både hästar och ryttare utvecklas genom övningarna och tipsen som Patrik bidrog med. Härligt också att höra honom prata om hur han tänker runt människor, ridning, och hästmaterial.
Det är många både ord och bilder som fastnat i minnet, men extra härliga delar ska jag försöka dela med mig av också till er. För det första "Kan jag kan alla!", en skön inställning från en OS-deltagare, men som handlar om en attityd som jag i själ och hjärta också delar med Patrik. Att alla kan göra någonting med det de har. För att komma till OS krävs det år av träning, hårt arbete och säkert en hel del tur också, men alla kan. Alla vill inte. Men alla kan. En delad syn på människors potential som jag många gånger försökt förklara för kunder som misströstar i sin egen förmåga, kanske för att jag visar en övning som jag tränat på i år, och därför behärskar en aning bättre än den som prövar för första gången. Jag är inte ute efter att förvandla dig till mig, brukar jag säga. Jag är ute efter att förbättra dig, där du är just nu.
Ett annat ämne handlar om hästen, men är fullt överförbart till oss tvåbenta också, och det är att alltid avsluta ridpasset med någonting som hästen är bra på. Avsluta med någonting som får hästen, och ryttaren, att minnas en bra känsla från passet och, trots svåra uppgifter eller motgångar, återkomma till någonting som fungerar, sitter, känns bra. Vilken helbra idé! Brukar jag avsluta med något jag är bra på efter svåra uppgifter? Nja, kanske inte alltid, och inte heller alltid medvetet. Någonting att ta lärdom av!
Som en fellow instruktör så imponerades jag om och om igen av hur enkelt Patrik anpassade övningar och svårighetsgrader efter ekipagens kapacitet och utvecklingsförmåga och på ett tydligt sätt framhävde hur övningarna påverkade hästens form, rörlighet och bärighet. Häftigt att se! Som ryttare tog jag med mig tanken på balans och rakriktning i hästen, att ständigt ge hästen nya uppgifter, vara liksidig, göra lika mycket åt båda hållen, och att se till att hästen förstår innan jag går vidare. Alltså - är det galoppfattning som ska göras så gör om den tills det blev rätt och beröm hästen så den vet att den gjort bra ifrån sig.
Oj oj oj, så mycket tankar som dyker upp när jag går tillbaka i minnet, men får hindra mig lite så det inte blir en roman såhär på kvällskvisten. Kan inte vänta tills nästa gång jag sitter på hästryggen!
Kramar på er,
Annica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar