Tog en rejäl sovmorgon på min första hellediga fredag på en herrans massa veckor. Skuttade upp ur sängen efter lite drygt nio timmars skön återhämtningssömn och laddade för träning. Hade förberett och skickat simkläder till Lugnet med Jocke och kunde därför snöra på mig löppjucksen för transport till simhallen.
En perfekt novemberdag. Mulet och svalt, skön luft i lungorna. Tog favoritstigen upp längs Jungfruberget för att få lite nedförsbacke mot slutet och slippa grusvägarna. Det var länge sedan jag sprang och kroppen kändes riktigt trög, men knatade på så gott det gick.
Nästan framme tog jag beslutet att ta en pytteliten omväg, mest för variationens skull. Precis då hände det. Radion jag hade i hörlurarna började spela en låt. Inte någon favorit eller så, men en låt som precis exakt passade med flödet jag hade i löpningen. Stigen blev lite knixigare under fötterna och jag fick fokusera på stegen. Helt plötsligt flög jag. Allt stämde. Farten ökade i ren glädjeyra, endorfinerna susade i kroppen. Vilken känsla!
Magic as I like it!
Kram,
Annica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar