Vilovecka på riktigt?

Kära lilla kroppen. Du vet. Jag tycker att du är så himla bra. Som både står ut med alla möjliga olika äventyr, och dessutom bjuder på lite härliga endorfiner, dopamin och annat skönt rätt så ofta faktiskt. Jag vet att det inte är så jättebra kanske att köra 65 mil inom loppet av 4 dagar, jobba lite galet många timmar sådär, hänga 3 timmar i ett halvkallt ridhus och liksom hatta omkring lite allmänt i en vecka. (som det där med att i lite mer än ett dygn bli mer och mer övertygad om att mobilen blivit stulen. För att sedan hitta den. I garderoben.) Helt utan tid och ro för träning.

Men nu när jag sitter här för andra kvällen i ett moln av tigerbalsam för att kanske eventuellt kunna återgå till att lyfta vänstra armen och vrida huvudet åt alla håll igen, så känner jag mig liksom lite kluven. Det kan vara svårt att tolka dina budskap ibland. För idag hade jag egentligen planerat att vi skulle ha det riktigt riktigt bra, först med ett långpass i gymet, och sen med ett långpass i poolen.. Men. Tigerbalsam och duntäcke allså. Fick det bli.

Fru. Stration har tittat fram. Haha kanske är det så att man får sova i det man bäddar. Dags att tagga ner lite på måsten.
Ta hand om er därute! (jag har MASSOR att berätta från veckan som gått! Återkommer i morgon!)
Kram,
Annica