Japp, dagen efter ett stort lopp ägnar jag vanligtvis åt att vila ikapp med knakande knän och minus på energikontot, men simlopp verkar inte riktigt gå in i samma kategori som att fjanta runt på skogsstigar. Efter en vansinnigt vacker och mysig kväll på en camping i Vikarbyn med skumpa, grill och schack, en lite orolig natt i ett svettigt tält och en välbehövlig frukost på det klassiska café Fricks i Rättvik så puttrade bilen upp mot Vidablick, en utkiksplats strax ovanför Rättvik, för skogspromenad och planering inför veckan. Mitt livs första betalda semesterdag. Det blev en lugn och skön dag i solskenet tillsammans med världens finaste inspirationskälla, och en skön stund i värmen på balkongen, innan det var dags för träning.
En sommarkväll när solen står lågt finns det få saker jag hellre gör än att går ut och leker loss i den lokala lekparken. Vi joggade igång kropparna, och brände sedan av ett rejält high intensity-pass som jobbade igenom hela kroppen. Sedan hade jag varningar om kramp både i framsida lår och rumpa, och tempot hemåt blev därför en aning långsammare än tempot bort.
Med en ganska rejäl träningsvärk vaknade jag därför för min andra dags betald semester någonsin, och ägnade även denna dag åt lugnt hemmapyssel följt av fika tillsammans med mamma, som kommit norrut för att spendera några lediga dagar ihop med mig. Till all lycka så kom hon åkande med en rejäl hink jordgubbar. Jag är uppfödd på att spendera somrarna med att föräta mig på först jordgubbar och smultron, och sen vildhallon och blåbär, som alla bäst äts precis som de är med fil utomhus i solskenet tidigt om morgonen. C-vitaminladda, kan vi kalla det. Eller sommar.
Vi följde upp en lugn dag med en tur på stigarna i Jungfruskogen och på Lugnet. Det blev ett lugnt tempo, skönt för mina stela ben och rumpa, och en 8-9 km lång sväng med en rejäl backe på ca 2 km stadigt uppför + 2 km brant utför på mitten. Jag tog chansen och njöt hejdlöst av sommarvindar, syre, fina vyer och endorfiner, och mamma var en riktig hjälte, som hakade på och kämpade, trots att hon haft oförtjänt uppförsbacke i löpningen de senaste veckorna.
Jaa. Träningsvärken i axlarna börjar ersättas av ny, annan träningsvärk. I morgon verkar det bli simning, kanske till och med ett swim/run? :)
Kram på er därute,
Annica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar