Vad händer?

Tiden springer, och jag med den. Nja, inte riktigt så kanske, men dagarna har varit till bredden fyllda med livet i största allmänhet, och bloggen fick ta en liten paus. Det är så mycket som händer inuti mitt huvud att jag nästan inte vågar sätta mig framför tangentbordet, haha!

Inspiration blandas med frustration, glädje och motivation med fullkomlig handlingsförlamning. Framåt går det i alla fall, något annat kan jag inte önska mig!

Träningsmässigt så kämpade jag på så gott det gick under förra veckans hårda träningsupplägg. De pass som blev av blev fokus på kvalité, och enligt plan också en utveckling jämfört med föregående två veckor. Fredagens simpass blev en kamp mellan kropp och vilja, då axlarna försökte säga ifrån redan under insimmet. Men det blev trots allt ett skönt distanspass i form av en trappa: 2x300-2x200-2x100-2x75-2x50-2x25. Hela passet på 2 km och en skön känsla av uppnått mål när jag klev upp från poolen.

Så gick jag idag in i min första vilovecka inför kommande träningsperiod. Och självklart, fullkomligt i enlighet med min person, så var idag också dagen när all världens träningsmotivation, träningsinspiration och pepp fanns i kropp och knopp. Det blev ett kort teknikpass i poolen, och sen föll jag för frestelsen och brände av ett litet, litet gympass också. Lite knäuppbyggnad, 4 minuter Tabataintervaller med kettlebellswingar, pinnövningar och lite huvud- och handstående fick mig svettig, endorfinglad och nöjd i kroppen. Tanken är att veckan ska ägnas åt att återhämtning, och i det begreppet måste ju glädjepassen och motivationen få sitt!

Nästa träningsperiod är i planeringsfasen, mer om detta kommer!
Hur går det med träningen för dig?
Kram,
Annica

Måndagspigg!

Jahapp, en vecka rusade plötsligt förbi bara sådär. Sådär som händer när man efter en upplevelsefylld helg kommer hem till en jobbfylld vecka, hinner träna, äta, sova, jobba och sen är det fredag och man sitter hemma på kvällen och funderar på vad man tar sig till ensam hemma på en fredagkväll, utan internet?

Jag har ägnat denna helgen åt att med ljus och lykta leta efter motivation. Funderingar, tankar och oändliga mentala avgrunder har jobbats igenom, och massor av energi har gått åt till att bara försöka vara jag. Det handlar om val, trygghet, framtiden, den där vägen framåt som jag helst alltid skulle vilja ha klart upplyst, med självklara pekpinnar i alla vägskäl och allra helst en noga detaljerad karta att ta med mig hem. Nja, livet fungerar ju tyvärr inte så ofta så, utan här blir det till att tänka och reflektera, bolla och finurla, tills det känns som om vädersträcket man rör sig i, iallfall stämmer ganska hyfsat överens med den övergripande planen.

För mig fick det bli ett tillfälle att bryta ihop för att komma igen med en ny grund och ny glöd. Förändringar på g.

Träningen har rullat på som planerat, liksom fastan under förra veckan (två grymma fastedagar!), och nu sitter jag i dag 1 vecka två, glad och nöjd efter två träningspass (30 minuter core, 1500 m simning pulsdistans 5x200m) på två koppar kaffe, 1 ägg, 100 gram kesella och lite hallon. Och vatten. Jobbar på att dricka bättre på fastedagarna, något som jag faktiskt känner av framförallt dagen efter fasta, när vätskebalansen tenderar att vara sisådär.

Förra veckan blev full av bra träningpass, enligt plan, förutom tisdagens "Gym 1" som inte hanns med, och Onsdagen som fick bli en vilodag, som dock togs igen med ett kort löppass förutom det planerade "Gym 2" passet på Torsdagen. Ägnade lördag kväll till att, efter världens längsta uppladdningstid, springa ca 11 km vandringsled i solnedgången, och fick med mig en superhärlig energiboost av kvinnan jag sprang ikapp strax innan jag var hemma. Söndagens Benfys byttes till benpass tillsammans med grymma Anna, ett riktigt peppigt sällskap som alltid ger skön träningsvärk. Följde upp med ett Boxpass med fokus överkropp och känner mig därmed lite närmare 95 än 24 idag. Skönt!

Nu blir det te och framtidsfix!

Kram,
Annica

Tjurruset 2013

Oj vilken händelserik helg det blev! Vi angjorde Stockholm redan fredag eftermiddag, för att njuta en ljuvlig kväll med fantastisk mat och service på Villa Godthem följt av musikalen Spök på Cirkus. Hem till helgens logi hos Rille, Sofie och deras två killar och lite tehäng fick avsluta uppladdningen, innan vi bäddade ned oss för några timmars sömn inför lördagens Tjurrus.

En lagom varm och blåsig höstdag mötte oss så när vi långsamt pysslade i oss frukost och hoppade i löpkiten på lördag morgon. Vi hade nära till starten från Rille och Sofie, så vi kunde ta det lugnt, Niklas mötte upp och bidrog ännu lite mer till min redan avsevärda nervositet med sina versioner av de historier som Jocke redan med lysande ögon vid alla tillgängliga tillfällen utförligt förklarat för mig. Tjurruset. Lera, hinder, ännu mer lera, tjurrusningar i toktempo, lera, trängsel, blöta kläder, frusna timmar efter tävlingen och kläder som liksom aldrig blir rena igen. Vad tar man på sig?

Nåja, 10,5 km är trots allt ett av mina kortaste lopp för säsongen, nog skulle det funka. Jag valde thights istället för shorts för att slippa ha blöta kläder fladdrande omkring mig, och det blev långärmad ull på överkroppen för att hålla värmen även efter eventuella vattenhinder. Start- och målområdet låg bra till på ett nedlagt flygfält, så det var lätt att få parkering, hitta toaletter, lämna väskor och hitta startfållan. Lite keso och fruktsmootie fick duga som uppladdning innan jag, något motvilligt lämnade bort min väska med överdragskläder i blåsten och värmde upp så smått innan jag klev in bland de andra i min startgrupp och njöt en stund av den där häftiga känslan av nervös förväntan som bara stora lopp med många deltagare kan ge upphov till.

Startskottet gick och iväg satte vi. Löpningen kändes grymt bra denna dag, med pigga ben och lätta fötter kunde jag pinna på i ett härligt tempo. Det var, som jag förväntat mig, gott om folk omkring mig under hela loppet. Jag hade hört ryktas om frustrerande korvstoppning och köer framför hindren, men slapp detta och kunde hålla mig i rörelse hela loppet igenom. Spektakulära inslag följer med mig, så som mitt livs första (svinkalla) utomhusbad i oktober månad, resulterande i lätt domnade fötter och ben  i den direkt följande skidbacken. Även känslan av att springa runt ett hörn och se ett sandtag med en strimma av hårt kämpande medtävlande i uppförsbacken på andra sidan gropen kommer finnas kvar. De allra sista 200 metrarna som, i äkta Tjurrustappning ledde ned i ett gyttjevattenfyllt kärr där jag faktiskt inte bottnade, utan av och till fick ta till simkunskaperna för att komma framåt, och som också var det främsta tillfället att se till att vi som sprang inte skulle komma rena och fräscha till mållinjen är också ett hinder att minnas.

Men. Jag hade förväntat mig.. mer. Fler hinder. Längre obanade partier. Mer lera. På de långa, låånga grusvägsavsnitten sprang jag och räknade ned i huvudet, när skulle krondiket komma? Den 200 m långa sumpmarken där folk tappar skorna? När skulle jag behöva klättra över containrar/brinnande bilar/fälttävlanshinder? Jag har förstått det som att Tjurruset fått ganska mycket kritik de senaste åren för sin tendens att varje år glida lite längre från löplopp, lite närmare 10 000 meter lerbad. Så slutsatsen från Jocke var att detta lopp var tillbaka där Tjurruset var från början, snabb löpning med busiga inslag.

Så tankegångarna efter loppet har både varit att om jag ska ut och springa snabba milar på iordninggjord grusväg och lätt terräng så har jag inget enormt behov av att doppa mig i gyttjevatten för att se utmaningen. Och att om jag inte hade spökat i huvudet hela vägen och förväntat mig galna, långsträckta våtmarker så hade jag kunnat pinna på ännu lite hårdare. Min sluttid på 1 tim och 11 minuter är ungefär lika som jag brukar göra på en terrängmil, med skillnaden att den tekniska terrängen utmanar, och ger, på helt andra sätt. Jag är nöjd över mitt genomförda lopp, själva loppet var väl planerat, lätt att ta sig till, väl utmärkt och med många funktionärer på vägen, men jag kom inte hem med en obeskrivlig längtan att komma tillbaka igen. Det kanske blir ett maraton i fjällen nästa år istället iallafall.

Tjurrusets lätta löpning med inslag av simning i lervatten: 6 av 10 krondiken.
Kram,
Annica

Tjohoo!

Fy sjutton gubbar vad skönt det är att få svettas lite! Det blev inget rekordpass idag direkt, men första försiktiga svängen i gymet efter helgens och veckans hängighet. 1 km rodd, 5 minuter jogg, 1 chin, pinnövningar på bosuboll, lite mage i TRX-banden och ländrygg i bellyback, och lite övning på huvud- och handstående. Joggade en pytteliten omväg hem och tränade ännu lite mer på att vara uppochned.

Har ju äntligen lärt mig att sparka upp även i handstående, så nu är det bara att nöta på tills balansen kommer!

Obeskrivligt skönt att vara på g tillbaka på banan. Vansinnigt träningspepp just nu!
Kram,
Annica

Välkommen, sköna Oktober

Japp, visst är världen helt vidunderligt vacker så här i höstens färggranna skrud? Jag älskar den här delen av hösten, när allting för någon eller några veckor liksom lyser upp inifrån, ersätter grönt med alla nyanser av gult, rött och orange, samtidigt som luften blir klarare, vädret lite mer busigt och affärerna fylls av fina svenska råvaror. Något som å andra sidan också hör hösten till och som jag kanske gillar snäppet mindre är förkylningar, något som jag fått erfara denna vecka.

En hängig helg gav upphov till en seg start på veckan och på tisdagen fick allt sin förklaring, när huvudvärken och halsontet satte stopp för både jobb och träning. Jag har istället tillbringat 1,5 dag nedbäddad djupt under duntäcket i soffan och vilat, druckit vatten och hållit tummarna för att mitt immunförsvar skulle kväva virusen innan de hunnit sprida sig för långt. Och efter den lugna eftermiddagen igår, 9,5 timmars djup sömn och ett lika lugnt tempo under dagen så mår jag avsevärt bättre. Pigg nog att fixa och pyssla lite, och äntligen få komma ut i friska luften på en kort, men välgörande promenad. Kroppen känns sliten och seg och fylld med oanvänd energi, och det tog inte många stegs uppförsbacke på promenaden innan jag brusade med endorfiner. Är man van att röra på sig så är man!

Har så ägnat mig åt rannsakning i brist på bättre sysselsättning under dessa två dagar. Hur är det där egentligen, med matvanor, träning, hälsa, målsättningar, relationer, framtidsplaner..? Ja, i Torsdags för snart en vecka sedan så fick jag lov att bryta en fastedag halvvägs in. Efter det följde en helg av säkert välbehövlig, men ack så frustrerande, energiuppladddning. Trött, osugen, onyttig. Följt av veckans sjukhäng så har det blivit lite mindre träning än planerat, och en ny plan har istället växt fram. Schemat under fliken Träningsschema har därför blivit uppdaterat, med några få förändringar.

För det första så byter jag nästa veckas planerade vila mot första veckan i nästa fyraveckorsschema. Detta på grund av dels att jag faktiskt kommer ha haft en rejäl vilovecka, räknat över helgen och med denna vecka, och dels på grund av att jag insett att vissa veckor passar bättre för mig att fasta och träna hårt än andra. I stället för att fasta 2 dagar i viloveckan tänker jag prova att fasta under träningsupptrappningen och vila från både träning och diet under vecka 4.

Som alltid när jag inte ska/får/bör träna så kryper det extra mycket av träningspepp i kroppen, och jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot att utmana alla mina tankar om lämplig löpterräng på Lördag, när det äntligen är dags för mitt livs första Tjurrus.
Ta hand om er därute!
Kram,
Annica