En glad överraskning kom dock i form av vansinnig träningsvärk i magen, som jag helt glömt att jag tränade, samtidigt som jag i ärlighetens namn fokuserade skrämmande mycket på allt som inte gick att göra med mitt skraltiga knä. Jag avskyr, avskyr (!) att känna mig skraltig. Jag är inte alls tillräckligt gammal för att berättigas denna känsla. Nå, dumma knän åt sidan så ägnade jag slutet av förra veckan åt ett besök i fina hemmaskogarna i Värmland, ett dopp i nybyggda, fräscha Sundstabadet och 2x1 timme på hästrygg. De magmuskler som skonats under den bortglömda magträningen fick sig en rejäl omgång när kroppen plötsligt skulle minnas hur man sitter tillräckligt fint för att en häst ska springa fint. Härligt med träningsvärk!
En parantes i övrigt träningsinriktat inlägg kommer här: jag fick äran att vara del av det mycket vackra och kärleksfulla bröllopet mellan Staffan och Therese, med tillhörande fest tillsammans med en massa härliga människor jag knappt tidigare träffat. Det var en galet fin dag och jag tar mängder med minnen med mig. Tack!
Åter till träning så får jag under denna månad rikligt med vardagsmotion, då min käresta tog bilen med sig till Eskilstuna i en månad innan nya äventyr tar vid, ungefär två år efter vår första dag tillsammans där i Kungsträdgården. Förutom transport till och från jobb så kämpar jag på med simträningen, där känslan äntligen kommit tillbaka efter en rejäl svacka, och kilometrarna börjar rulla på som jag vill ha dem. Detta blandas på mitt vanliga, glada vis med gymträning (2 pass i veckan, ungefär cirka) MASSOR med rörlighetsträning och en och annan mysjogg. Knäna verkar glada efter några extra dagars vila, och jag trappar upp benfokuset försiktigt igen.
Jag tränar också mentalt denna månad, med tv-förbud en timme innan sängdags, te, reflektion och Yoga, mer medveten fokus på möjligheter och guldkorn och mindre fokus på negativitet. Det är skönt att ägna alla soliga, fina dagar åt att tänka på bra saker, peppa och njuta. Sommaren är en bra tid för mig att hitta balans och börja längta efter äventyr igen. Som sånna här äventyr. Eller sånna här kanske!
Jag avslutar med en potatis som växer så det knakar på vår balkong! |
Kram,
Annica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar