En härlig helg del 3 - Salomon Trail Tour Falun

Helgens trippel avslutades i stor stil genom ett återbesök på SOG-arenan Lugnet och en löptur i de härliga omgivningarna vi har i vår hemmaskog här i Falun. Salomon Trail Tour, äntligen i Falun!

Planen var att springa 21 km, självklart så lång tid som möjligt ute i spåret när favoritloppserien kom på besök, även om helgen redan bjudit på diverse utmaningar. Jag vaknade till min lycka sliten och stel, men utan onda ben, och kunde göra en lugn morgon tillsammans med familjen, innan löputrustningen åkte på och kosan styrdes mot Lugnet. Benen hade minsann lite studs kvar (cykling sliter ju inte riktigt på studset egentligen), och jag kände mig pigg och redo för en skön tur. Mitt mål med tävlingarna den här säsongen är framför allt att ha riktigt roligt, glädjepeppa på det där sättet som jag tappade bort lite i resultatinriktningen förra säsongen.

Bild lånad från Miranda

Starten gick och jag satte upp ett lagom tempo för mig, med lite lite uppvärmning i kroppen behövde jag ta det ganska lugnt de första kilometrarna, så jag hamnade en liten bit efter de andra i min startgrupp. Eftersom mitt mål inte handlade om placering eller tid, utan om att faktiskt genomföra sträckan och njuta på vägen, stoppade jag in musiken i öronen och nötte på i ett skönt tempo. 21-kilometersbanan var 3-delad, med två varvningar på stadion, och vi fick börja med att springa ut på 5-kilometersspåret, som i stort sett bestod i en av mina favoritrundor i Jungfruskogen. Det var härligt att puttra på i skogen, varmt och kvavt, men en hel del publik som hejade på i spåren. Jag varvade på stadion, fortfarande en bit, men inte toklångt efter den grupp som låg framför, och stannade till för att dricka ordentligt med tanke på det varma vädret.

Sedan blev det lite tokigt för mig. Jag sprang vidare upp från stadion, följde den skyltning som kom först och hamnade helt enkelt fel. Efter 5 km-spåret skulle ett varv på en 6km-slinga följa innan milspåret avslutade, men jag missade att hålla rätt färg på snitslingen och kom därmed direkt ut på milen. Jag anade nog att jag var fel ganska tidigt, men ingen fanns att fråga, så jag nötte på. När grymma Andreas Svanebo kom flytande förbi blev jag fundersam på riktigt (skulle verkligen milen och 6km följa varandra?). När Andreas Holmberg (tvåa efter Svanebo) kom älgande passade jag på att heja och fråga om jag verkligen var på rätt spår. Det var jag inte.

Okej. 3 km in på milen, en galet aktiv helg redan i bagaget och 6 missade km. Jag tog beslutet att istället för att vända och springa tillbaka, ta 6an och i alla fall genomföra hela loppet (och därmed lägga på 6 extra km på rundan), springa klart milen, släppa förbi och heja på de som sprang ikapp, och bryta när jag kom tillbaka till stadion efter ca 15 km.

Bild lånad från Per

Det var mitt eget fel att jag hamnade tokigt i spåren. Jag hade inte uppdaterad koll på PM:et, och min trötta hjärna hade helt sorterat bort färgordningen på snitslarna jag borde ha följt för att hamna rätt. Jag litade lite på att Trail Touren, som enligt min erfarenhet alltid varit väldigt bra på skyltning och ordning på loppen, skulle ha lite mer information i korsningar och skarpa lägen längs banan, vilket inte fanns. Jag saknade funktionärer på vägen, både där milen vek av (som faktiskt var inne på stadion), där en person hade kunnat rädda mitt resultat genom att peka mig i rätt riktning, men också någon att fråga om riktning. Funktionärerna jag träffade på på vätskekontrollerna var snälla och hjälpsamma (förutom en fullkomligt förvånad fråga om "men hur kan du ha sprungit fel då?").

Bild lånad från Miranda

Jag hade 15 superfina km i min favoriskog. Milspåret var snabba stigar, varvat med mer tekniska bitar och en del mjuk obanad terräng, och jag njöt för fulla muggar av att få rulla på längs stigen. När jag kom tillbaka till stadion kändes det dock som ett galet antiklimax. Jag hade med lätthet och glädje kunnat springa hela 21:an trots en fysiskt slitig uppladdning till loppet. Det grämer mig att jag sprang fel. Men jag fick möta upp med min fantastiska familj, som alla också varit med och sprungit på lite olika distanser, kika runt lite på SOG-området och sedan rulla hemåt för en lugn kväll och ännu mer mat.

Jag betygssätter inte det här loppet, eftersom jag inte tog mig runt hela banan. Jag pratade både med nöjda och glada deltagare, och andra som också var glada och nöjda, men som förvirrat sig bland skyltningen och lagt på några extra km på sina lopp.

I slutändan en jättehärlig helg med massor av sköna upplevelser ! Idag njuter jag av en blandning av lite småstelheter i ben och bål och en enorm känsla av det oöversättliga ordet accomplishment. Inte som i prestation, utan mer som känslan av att jag klarat en stor utmaning, tillsammans med massor av motivation att göra mer. Jag vill bara ut i spåren igen !

Hoppas ni vill följa med!
Kram,
Annica