Kullamannen 2013 del 1 - The dark side

Kullamannen blev en upplevelsehelg utöver alla förväntningar. Vi puttrade den långa vägen söderut redan under torsdagen, för att tjäna ett par dagar extra på äventyret, och fann till min lycka en ännu längre gången vårskrud än vad Dalarna, 64 mil längre norrut då kunde erbjuda. Efter lite rekande blev det en tältplats för kvällen, följt av en promenad upp mot ett race center jag längtat tillbaka till ända sedan förra våren. Jocke, som varit på träningsläger och hängt med lite salomonfolk, drog med mig på hälsningsturné innan vi tog chansen att efteranmäla oss på kvällens rejält hypade mörkerlöpning, 8-9 km med pannlampa i den helt galet fantastiska terrängen.

Vi valde att jogga upp till starten som lite snäll uppvärmning och uppladdning i den svala, skymmande kvällen. Ett härligt gäng stod redo att ge sig ut i skogen och jaga efter banan, utmärkt med facklor, lysstavar och reflexer. Jag och Jocke tog beslutet att springa ihop, vilket ger honom lite fartkontroll och mig riktigt grym draghjälp.

Foto: www.mirandakvist.se

Starten gick och ett glatt gäng gav sig ut på vägarna mot Nimis. Underlaget på denna bana, liksom de brukar vara i Kullaberg, varierade mellan grusväg, stig i bok-och-vitsippsskog och tekniska stigar tvärsöver branterna, följt av klippblocksklättring längs stranden till Nimis och upp för en av de backar jag nämnt flest gånger i löpsammanhang förra året och sedan ännu mera lövskog, stenar och lerstigar. Och kupering. Backar, backar backar. Min puls sprang iväg utan mig i ovanan att jaga efter en pigg man i uppförslut, men med många hejarrop och stora kliv nådde vi äntligen toppen på Håkull och kunde springa vidare nedåt mot målområdet. Under några extrasvängar i skogen fick vi verkligen uppleva mörkret och magin i att ensamma försöka smyga sig fram genom skogen, utan att locka för mycket på vare sig skogsandar eller den där jagande lampan som ibland blinkade till mellan stammarna.

Foto: Kullamannen på Facebook

  Vilken känsla det var att komma ned mot målområder och raden av facklor som ledde in i mål. Att genast bli instoppad i ett varmt tält med andra leriga, lyriska löpare och där få en stor skål gulasch-soppa att stoppa i sig medan vi njöt av en häftig eldshow gjorde ju inte kvällen sämre precis.

Foto: Kullamannen på Facebook

Magisk löpning, i galet vacker natur, i mörkret. Vilken upplevelse! 10 av 10 pannlampor.

Kram,
Annica