Salomon Trail Tour Globen 2012!

Äntligen dags för ännu ett Salomon Trail Tour-lopp! Denna gång styrde vi kosan mot Stockholm i det soliga och lite kvava sommarvädret. Ovant nog gick starten för detta lopp inte förrän på kvällstid, vilket gav gott om tid för sovmorgon, rejäl uppladdningsfrukost och rek på startplatsen. Med Åmåls charmiga spårcentral, Norrköpings camping- och motionscentral Sörsjön och Kullamannens lador i minnet som lämpliga startområden, kändes det faktiskt riktigt spännande att starta, inte bara på asfalt istället för knögglig gräsplan, utan dessutom precis i skuggan av Globen. Traillopp mitt i stan - det går minsann det också!

Vädret var som sagt soligt, lite blåsigt, men också lite kvavt under uppladdningen för detta lopp. Väl i kläderna för dagens äventyr fick jag en bonusupplevelse i form av uppvärmningsjogg med Jocke och två riktigt häftiga löpartjejer, Petra (Salomon Trail Team) och Miranda Kvist, när vi tog hjälp av en lokal löpare ("vi springer 15 meter från mitt köksfönster!") som hade lite koll på första och sista biten på sträckorna. Uppvärmda och peppade stack sedan första gänget iväg på sin 21-kilometersrunda, och jag fick fortsätta hålla upp värmen i väntan på starten av 10-kilometersklassen.

Jag hade inte så många förväntningar på detta lopp, jag hade i stort sett bara kläm på att Hammarbybacken skulle ingå i bansträckningen, i övrigt kändes det mest fantastiskt att äntligen vara tillbaka på en löptävling. De upprepade varningarna om leriga och halkiga partier av speakern i startområdet tog jag lite med ro - jag klarade Dödens zon på Kullamannen, lite lera går nog bra. Att löftena om lerfält dessutom inte uppfylldes under banans gång kändes nästan som en liten besvikelse, jag hade börjat se fram emot att smutsa ner mig !

När starten gick rullade alla på i ett bra tempo i den lätt nedförslutande asfaltskilometern som utgjorde första biten av banan. Sedan fick vi alla en liten provsmak på det som skulle bli banans huvudsakliga underlag - trevlig, ganska teknisk skogsstig. Efter en stunds uppförssluttning i skogen kom vi fram till den fruktade Hammarbybackens grusväg, som väl visst lutade uppåt så benen protesterade en del, men ändå från toppen kändes som ett ganska litet hinder. Fördelen med att två gånger ha klättrat på alla fyra uppför 60 graders lutning på Höganäskusten, kantänka.. Jag rullade på i ett gott tempo, jobbade hårt för att aldrig landa inom min comfort zone, mycket eftersom de 10 kilometerna skulle vara det kortaste loppet för mig hittills i år, och därför borde kunna göras i ett lite högre tempo.

Jag hade många magiska "flyga-fram-genom-skogen"-känningar under denna underbara bansträckning, på teknisk, men snabbsprungen stig. Jag trivdes! Extra skönt var den första av banans få små partier med kärr, när fötterna äntligen fick lite avsvalkning och hela jag ny energi. De sista 3 kilometerna bjöd både på ännu en vända uppför Hammarbybacken, och lite mer asfalt innan jag glad, men med trötta ben sprang i mål på 1,10, vilket gör det till ett av de snabbare loppen för mig hittills i år.

Stor cred till Stockholm Trail och 10 väl förtjänade globar av 10 möjliga för ett grymt bra upplägg, riktigt bra markeringar och trevliga funktionärer som inte bara visade vägen, utan dessutom hejade på. Det kändes hela vägen som ett väldigt genomtänkt lopp, till exempel med möjligheten till 2 vätskekontroller längs milbanan just eftersom sträckningen ledde oss upp till samma punkt på Hammarbybacken 2 gånger. Tack för ännu en riktigt häftig löpupplevelse!

Nu är det simning för hela slanten, Vansbro Tjejsim coming up next!
Kram,
Annica