Vansbro Tjejsim 2012!

Yes, äntligen var det dags för del 3 av 4 på den Tjejklassiker jag blev inlurad i och påbörjade i skidspåren den där soliga marsdagen för nästan ett halvår sedan. Efter att både ha hankat mig fram på längdskidor, och upptäckt det roliga med landsvägscykling, så kvarstod därmed de två grenar där jag känner mig mest hemma. Med Amfibiemannen runt hörnet (tre veckor kvar!) så kändes 1 km simning inte bara som en enkel uppgift, utan som en rätt bra chans att genrepa våtdräkts/mörkt vatten/massa folk-simningen.

 Vädret bjöd, trots illvilliga rapporter om förväntade åskoväder, på mulet, kvalmigt och varmt. En värme som också hunnit värma Västerdalälven till behagliga 17,5 grader. Som en i startgrupp 18 med fina blå mössor fick vi efter lite uppvärmning (i sommarvärme, med våtdräkt) äntligen kasta oss i det ljuvligt svalkande vattnet för att tvära över Vanån och in i motströmmen på original-Vansbro-simmets sista kilometer.

 Det kändes riktigt bra hela vägen, krockade med mina medsimmare ett par gånger, men kunde ligga lugnt i omkörningsfilen på vänsterkanten och nöta på. Lite svårt var det med orienteringen i det mörka vattnet, där sikten bara var runt en meter framåt, därav en och annan krock. En kilometer kändes i sammanhanget som en alldeles för kort sträcka, det var ljuvligt att vara i vattnet och glida förbi andra färgglada mössor. 17,27 blev tiden, vilket var helt och hållet inom mitt mål på mellan 15 och 20 minuter. Med en placering på 74 av 3700 blir man ju nästan lite sugen att satsa under vintern och se hur många placeringar jag kan klättra... Glad och pigg hoppade jag upp och blev nästan genast fångad av min fantastiska storasyster, som trots uppladdningen med en veckas rejäl förkylning, klev i land bara 15 sekunder efter mig.

Nöjd med min insats passade jag på att avsluta kvällen på Hemus sköna milspår i prattempo tillsammans med min kära lagkamrat. Välbehövlig boll-tid och uppladdning inför större äventyr!

Det blev en tät kamp om förstaplatsen på helgens hederslista mellan dels min helt otroliga mamma, som med minimala träningsmöjligheter (badhuset stängt för ombyggnad), lånad våtdräkt och 30 års försprång, gled i mål på den grymma tiden 25,03. Utmanaren till denna förstaplats i häftighet är den otroligt starke lagkamraten Jocke, som under våren jobbat hårt och fokuserat för att få ordning på andning, takt och teknik i vattnet, och som under söndagen med enkelhet därför simmade sina 3 km på 56,47. Ni är helt fantastiska!

I övrigt var arrangemanget bra, det enda som drog ner helheten lite var att vädergudarna bestämde sig för att åskådarna under söndagen borde bli minst lika blöta som simmarna. Simma i älv med 3700 andra? 10 av 10 badkrukor. :)

Nu är det full fart framåt mot sommarens största träningsäventyr!
Kram,
Annica