Word.

Tjejvasan 2012

Det var det där med längdskidor. Som min kära mor blev så biten av under förra årets fantastiskt snörika vinter, men som aldrig riktigt lyckades släpa med mig ut i spåren. Så hon passade på i ett svagt läge i stället, när vintern kändes långt borta i Septembers barmark och varma dagar, att övertyga mig om att 30 km längdskidor tillsammans med 10 000 andra var en utmärkt morot för att testa på denna anrika aktivitet.



Och jag tenderar att hålla med. Bor man i Dalarna ingår det faktiskt att kunna åka längdskidor och klara sig hyfsat när det universella samtalsämnet (valla) kommer på tal. Vad vi dock inte räknade med var att denna vinterns snöfall lät dröja på sig ett par månader längre än de föregående 2 åren.. Så första gången jag, sedan jag kanske var 5 år eller så, stod med skakiga knän på ett par längdskidor var ett par veckor in i Januari. ca 1,5 månad innan Tjejvasan skulle gå av stapeln.

Till denna historia hör att den trevliga killen i butiken hörde ryktas om att jag är en allmänt träningsglad människa, och därför gav mig ett par skidor som enligt honom skulle "få dig att svära i ett par veckor tills du lärt dig åka ordentligt, så slipper du byta redan nästa säsong". Så teknikfokus är väl rätt ord på träningen som faktiskt blev gjord. Upptäckte, så fort jag fått ordning på armar, ben och viktfördelning att uppförsbackarnas ungefär som-jogg-på-tå-fast-på-skidor samt stakningens rörelse och användande av båluthålligheten passade mig mycket bättre än diagonalåkningens mer tekniska koordinationskrav.

Allt som allt fick jag ihop 19 km första helgen, ca 4 km på egen hand, en tur Hökberg-Eldris (11 km) och ett genrep Oxberg (kontrollen) - Hemus (ca 25 km). Allså 59 kilometer, från fullkomlig nybörjare till loppets 30 km.

Vi hade i alla fall tur med vädret. Strålande solsken, kanske ett par grader för varmt med mellan -1 och +1 och lite blåst, som dock inte alls märktes av i spåren. Det är ju en grej att åka skidor med 10 000 andra, och Vasaloppet är ett jippo av världsklass, bokstavligt talat. Som sista startgrupp insåg vi dock mycket snart efter starten att solen, i kombination med värmen och de 14 föregående startgrupperna, förvandlat alla uppförsbackar till rena offpiståkningen, där det ena skidtaget efter det andra sjönk ner till knät i lössnö.

Trots min lätta ovana av skidåkning hamnade jag, som hyfsat vältränad individ, bekvämt i de två lite snabbare spåren. Jag var bara nervös för en detalj vid starten : alla läskiga, snabba och lätt okontrollerade nedförsbackar. Det visade sig att jag inte var ensam om detta. Som tur var blev de ibland 5-10 minuter långa köerna vid nedförslutningen ett störningsmoment stort nog för att få min rädsla att ersättas av otålighet, och jag susade (efter att ha köat) nedför alla lutningar i vänsterspåret som om jag aldrig ställt mig tvekande till fartvinden i mössan.

Med en sluttid på 3 timmar 19 minuter kom jag gott och väl inom min tidsram på 4 timmar och dessutom, något förvånande, först i familjen. Resterande tjejer i mitt gäng var dock inte långt efter, med syrrans 3,20 och mammas 3,23 . Dock var ingen av oss vid det laget i tillräckligt god vigör för att som planerat avsluta loppet med 4 burpees.. Min energi gjorde en tvärvändning ner i pjäxorna när jag äntligen hankat mig förbi mållinjen och jag hamnade därmed de följande timmarna djupt nerbäddad och illamående i soffan. Lite grapefrukt och vätskeersättning visade sig vara rätt medicin, och sen försvann snabbt både en matlåda, lite mer frukt och en rejäl middag med efterrätt. Mental note till nästa långlopp : Ät mer än en kexchoklad på vägen.

Vad har jag då att säga om Vasaloppet som arrangemang och utmaning för en träningsglad? Jag träffade på massor med glada entusiaster, som säkert inte hade stått så många meter på sina längdskidor under denna vinter, men ändå hankade sig fram de 3 milen ända in i mål. Det var en alldeles lagom stor utmaning att ha siktet på, för mig, som motivation att göra ett ärligt försök på längdskidåkningens ädla konst. Men själva jippot runt Tjejvasan kändes lite väl.. Stort.

Idag är kroppen sliten, men glad, och faktiskt med lite spår av vårsolen i ansiktet :)
Längdskidåkning: 8 av 10 löpskor.
Tjejvasa med massor av folk och uppkörda spår: 4 av 10 löpskor.

Kram,
Annica

De é bar å åk!

Veckans träning

Ser ut att bli en fullspäckad träningsvecka, som redan börjat bra med en kort löpintervall med lagkamraten och ett rejält stretch- och bålpass igår, och dagens genomkörare i gymet. Blev ett rätt så lugnt pass med mycket bollande, 10 min uppvärmning på löpbandet följt av 2x12 framsida och baksida lår, axelpressar och lite planka. Sedan upp på löpbandet 10 nya minuter (galet stela vader av löpningen idag!) följt av 2x12 rodd, chins med hjälp och supersets i pec-dec maskinen. Den sista cardion hoppade jag över med tanken om att vaderna helst ska överleva resten av veckans träning också, och körde istället biceps och triceps och avslutade med lite bålstyrka på pilatesbollen.

Bollen är helt klart något jag vill ha mer av! Massor av grym bål- och balansträning finns helt klart att hämta där ! Tur att träningssällskapet kan agera idéspruta :)

I morgon vankas ett boxpass, dags att dra på sig instruktörsmicken igen, ska bli så galet kul att jag nästan glömt bort att vara nervös ! Sedan är det redan Torsdag och antingen mer gymträning, eller simning/spinning. Fredag är det vilodag inför Tjejvasan som går av stapeln på Lördag förmiddag. 3 mil skidor senare kommer bålen vara trött och benen stela, så förmodligen blir söndagen också lite lugnare i träningsväg. Känns riktigt bra med en rejäl träningsvecka och massor med variation, massor med inspiration !

Dagens bästa övning (förutom att jag gjorde 4 chins på näst minsta hjälpvikten) var helt klart armhävningen med tucks på bollen. Fötterna på en rätt så liten boll i armhävningsposition, gör en armhävning och rulla in knäna och bollen mot magen i upptrycket. Rulla ut och upprepa. Kändes rejält i bålen !





Kramar,
Annica

Don't stop me now, I'm having such a good time

Äventyr och kameror!

Fick den enorma äran att åka ut med min stackars skadade pojkvän och tillhörande kompis för att bli motionerad på Näshultasjöns is- och snötäckta yta. Medan jag kämpade på med ruscher, utfall och upphopp i den vadhöga snön satt mitt sällskap och knäppte en massa schyssta träningsbilder. Vilken ära, och vad galet ovant !

Ett grymt stort TACK till Antti Aarnio  och Jocke för en massa fina och peppiga bilder !

Kram,

Annica

Snabbis

Tänkte kasta upp ett jättejättesnabbt inlägg, bara för att jag faktiskt är mitt uppe i den där av kärleksdoftande och endorfinstinna aktiviteter fyllda eftermiddag. Länge inlägg om både längdskidåkning, snowboards och triatleter är på g !

Men nu är det ett pepp-inlägg som gällde! Kom just från ett välfyllt gym där jag, för första gången på alldeles för länge, kunde bränna av ett rejält FUSTRA-pass i lämplig miljö. Gubbarna på Crosstrainerna tittade lite underligt på mig när jag, för tredje gången, och dessutom rejält svettig, på darrande ben klättrade upp på närmsta löpband. Bålstabilitet stod på önskelistan, och blev så ett pass med 3x10 min löp och 3x3 övningar, block 1 med knäböj (hantlar), pullover (hantel) och alternerande bicepscurl (mest för att det är så roligt att göra en övning man kan se snygg ut när man gör!), block 2 med utfall med en viktplatta över huvudet (upptäckt att jag får vansinnig träningsvärk i latsen av denna aktivitet. Axelstabilitet?), axellyft med hantlar och tricepsarmhävningar (darrigast i sverige ungefär här) och sista blocket T-crunch, rygglyft och sidoplanka. Allt i FUSTRA's regim med allt vad bålstöd kan innebära.

Darriga stackars små ben släpade sedan hem ovan nämnda svettiga och endorfinstinna kropp för supersnabb äggröremiddag. Nu väntar spinning !

Vi får se om jag kan gå i morgon XD
Kram,
Annica

so come and push with us, ah, cause we don't care if you don't care

Träningsnörden

Japp, jag gjorde en inventering i mina alster och kom fram till att bästa sättet att tillfredsställa min kreativitet är att helt enkelt ha en blogg bara gjord för träning. Pepp och inspiration, galenskap, härliga upptåg och bus och tips och trix. Allt möjligt, bara det svettas, med andra ord!

Annica utan skidor

Träningsnörden själv då är en ung tjej med en stadig bakgrund i hälso-studiernas förvirrande värld. Som Hälsoterapeut, PT och allmänt glad motionär på lätt manisk nivå kommer förmodligen både det ena och det andra hamna här på bloggen. Just nu är min träningstillvaro ett tillfälligt kaos, med två lite allvarligare mål, varav det ena går av stapeln redan helgen efter nästa, med 30 km Tjejvasa på ett par längdskidor som jag gjorde första-gången-någonsin-premiär på i Januari i år. Genrepet är avklarat gångna helg och känns faktiskt riktigt överkomligt! Mer skidmys inom kort!

Utmaningen

Den andra utmaningen som är bokad i kalendern är Amfibiemannen 2012, ett aquathlon som ska genomföras med min alldeles formidable lagkamrat Jocke, som för övrigt jagar sina monster här. För att smygstarta sim- och löpträningen för säsongen i denna min nya hemstad hoppade jag därför på Qwarnsvedens triathlonklubb, och blev riktigt härligt bemött och inom kort aktiverad i både simträning och spännande spinningpass.

Den formidabla lagkamraten

 
Men som sagt, det tillfälliga kaoset i min träning beror nog till största delen på det tillfälliga (?) uppsving jag har fått i fantastisk inspiration och grymma tillfällen att  pröva på, svettas, njuta och förstås stappla omkring som Agda 95 i ett par efterföljande dagar. Räkna med mer om också detta inom kort här på bloggen!

Ja, så Välkommen, ny som stammisläsare, till bloggen där svett luktar kärlek och Träningsglädjen är religion!
Styrkekram,
Ankan

everything means nothing held back. totally unleash yourself